Inger Juel

Else Maren Dorthe Inger* Wibeke Nielsdotter Juel Swahn, född Juel 18 september 1926 i Jönköping, död 12 augusti 1979 i Lund, var en svensk skådespelare och sångerska. Hon var dotter till översten Niels Juel och sångerskan Karin Juel. Inger Juel genomgick Dramatens elevskola 1944–1947. Hon debuterade på film 1947 i Anders Henriksons Det vackraste på jorden och medverkade i sammanlagt 27 långfilmer.

Juel skivdebuterade 1948 och spelade in ett flertal grammofonskivor under sin karriär. Hon var medlem i Juel-trion där även hennes mor och halvbror Bengt Järrel ingick. På teaterscenen blev hon hyllad för sina insatser i operetter och musikaler som bl.a. Tolvskillingsoperan och Oh mein Papa. Hon spelade i Knäppupp-revyn Ryck mig i snöret 1964 och i Hagge Geigerts revy Slaget om Andersson på Lisebergsteatern i Göteborg 1967.

Inger Juel var 1948–1953 gift med flygvapenpiloten Ulf Björkman, 1962 med den danske journalisten Mogens Lind, blev änka 1967, och gifte sig sista gången 1968 med professor Jan-Öjvind Swahn. I första giftet blev hon mor till sångerskan Thérèse Juel. 1960 fick hon sonen Mikael Juel. Inger Juel är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Inger_Juel

-------------------------------

Född Else Maren Dorthe Inger Wibeke Nielsdotter Juel 18 september 1926 Jönköping, Sverige

Död 12 augusti 1979 (52 år) Lund, Sverige

Aktiva år 1947–1968

Make 1) Ulf Björkman

2) Tord Andersén

3) Mogens Lind

4) Jan-Öjvind Swahn 

Else Maren Dorthe Inger Wibeke Nielsdotter Juel Swahn, född 18 september 1926 i Jönköping, död 12 augusti 1979 i Lund[1], var en svensk skådespelare och sångerska. Hon var dotter till översten Niels Juel och sångerskan Karin Juel.[2]

Innehåll [d%C3%B6lj] 1 Biografi 2 Filmografi (urval) 2.1 TV-serier, TV-teater

3 Teater 3.1 Roller (urval)

4 Referenser 4.1 Noter

5 Externa länkar

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Inger Juel genomgick Dramatens elevskola 1944–1947.[2] Hon debuterade på film 1947 i Anders Henriksons Det vackraste på jorden och medverkade i sammanlagt 27 långfilmer.

Juel skivdebuterade 1948 och spelade in ett flertal grammofonskivor under sin karriär. Hon var medlem i Juel-trion där även hennes mor och halvbror Bengt Järrel ingick.

På teaterscenen blev hon hyllad för sina insatser i operetter och musikaler som bl.a. Tolvskillingsoperan och Oh mein Papa. Hon spelade i Knäppupp-revyn Ryck mig i snöret 1964 och i Hagge Geigerts revy Slaget om Andersson på Lisebergsteatern i Göteborg 1967.

Inger Juel var gift fyra gånger, först med flygvapenpiloten Ulf Björkman, därefter med Tord Andersén, sedan med den danske journalisten Mogens Lind och från 1968 med professor Jan-Öjvind Swahn. I första giftet blev hon mor till sångerskan Thérèse Juel.[1][2] 1960 fick hon sonen Mikael Juel.

Juel är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext] 1941 – Dumbo 1947 – Det vackraste på jorden 1948 – Vart hjärta har sin saga 1949 – Jungfrun på Jungfrusund 1949 – Vi flyger på Rio 1949 – Kvinnan som försvann 1949 – Fängelse 1952 – Oppåt med Gröna Hissen 1952 – En fästman i taget 1954 – De röda hästarna 1954 – Dans på rosor 1954 – Café Lunchrasten 1955 – Farligt löfte 1955 – Giftas 1958 – Linje sex 1959 – Guldgrävarna 1960 – Tre önskningar 1961 – Karneval 1963 – Prins Hatt under jorden 1965 – Nattmara 1967 – Den vassa eggen 1968 – Vindingevals

TV-serier, TV-teater[redigera | redigera wikitext] 1961 – Katten och kanariefågeln (TV-serie) 1961 – Frisöndag (TV-serie) 1962 – Välkomstmiddag (TV-serie) 1967 – Gumman som blev liten som en tesked (TV-serie)

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År

Roll

Produktion

Regi

Teater

1954 Oh, mein Papa Erik Charell och Paul Burkhard Hansjörg Boeger Södra Teatern[4] 1957 Lucille Early No, No, Nanette Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar Egon Larsson Oscarsteatern[5] 1961 Änkan Det är aldrig för sent Felicity Douglas Åke Falck Intiman[6] 1964 Medverkande Nya ryck i snöret, revy Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers Åke Falck Idéonteatern

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

1.^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010). 2.^ [a b c] JUEL, E M D INGER W N, skådespelerska, Hägersten i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 663. 3.^ Hitta graven 4.^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 34. 17 september 1954. Läst 22 augusti 2015. 5.^ ”No No Nanette”. Musikverket. Läst 15 juni 2015. 6.^ ”'Det är aldrig för sent'”. Dagens Nyheter: s. 16. 3 mars 1961. Läst 22 augusti 2015.