Ingeborg Eriksdotter

http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00020607&tree=LEO

Kristina Knutsson, dotter till Torgils Knutsson, var 1302-05 gift med Valdemar Magnusson. Men han lät skilja sig från Kristina med hänvisning till att de var "dopsyskon" (marsken hade en gång burit honom till dopet). Valdemar gifte sig därefter 1312 med den norska prinsessan Ingeborg Eriksdotter.

Ingeborg (no. Ingebjørg Eiriksdatter), f. 1297, d. troligen 1356 eller 1357, norsk prinsessa, dotter till kung Erik Magnusson (Prästhatare). I. blev 1312 gift med den svenske hertigen Valdemar Magnusson. Hon blev änka 1318 efter Nyköpings gästabud och omtalas sällan därefter. Senast från 1340 kallade hon sig hertiginna av Öland. Om hennes son Erik, f. 1316, är intet närmare känt.

Ingeborg Eriksdotter av Norge, född 1297, död 1357, var norsk och sedan svensk prinsessa och hertiginna med plats i rådet under kusinsonen kung Magnus Erikssons minderårighet. Hon var dotter till kung Erik Magnusson av Norge och Isabel Bruce. Hon giftes med den svenske prinsen och hertigen Valdemar Magnusson vid ett dubbelbröllop i Oslo år 1312, då samtidigt hennes kusin Ingeborg Håkansdotter av Norge giftes med Valdemars bror, hertig Erik Magnusson. Hon hade en son, Erik, som föddes 1316 om vilken inget mer är känt. Vid makens fängslande efter Nyköpings gästabud intog Ingeborg med den fyra år yngre kusinen och svägerskan Ingeborg en roll som ledare för deras makar hertigarnas parti. Den 16 april 1318 slöts ett fördrag i Kalmar mellan de två "hertiginnorna Ingeborg" och den danske hertigen Kristoffer av Halland-Samsö och ärkebiskop Esger i Lund, där hertiginnorna som sina makars representanter lovade att deras makar skulle hålla de löften som sattes som villkor, om Kristoffer och biskopen hjälpte makarna från fångenskapen och inte slöt fred med kungarna Erik av Danmark eller Birger av Sverige utan deras tillstånd. Senare samma år bekräftades dock hertigarnas död. Under Magnus minderårighet hade hon och kusinen Ingeborg en plats i rådet; den senare stod först i spetsen för förmyndarstyrelsen vid sidan av Mats Kettilmundsson men utmanövrerades snart av denne eller av andra numera okända herrar.[1] Ingeborg Eriksdotter spelade aldrig veterligen en kraftfull roll som politiker såsom Ingeborg Håkansdotter som avsattes från sin maktposition stegvis mellan 1323 och 1326. Ingeborg Eriksdotter verkar ha stannat i Sverige resten av sitt liv[2] och kallades från senast 1340 hertiginna av Öland. Källor [redigera]

^ Jerker Rosén : Den svenska historien 2. Medeltiden 1319-1520 (1966)

Diplomatarium Norvegicum (volumes I-XXI)

Sammendrag: Fehirden i Tønsberg Hr. Bjarne Audunssøn gjør Testamente, hvori han stadfæster sine tidligere Gaver til Mariekirken og Nonneklosteret i Oslo, til tre Kirker i Tønsberg og Presten ved Stulken i Laurentii Kirke, hvor han vil begraves, og til den af ham opførte Sygestue nordenfor samme Kirke, hvorhos han bestemmer værdifulde Gjenstande som Gaver til Kong Magnus, Hertuginderne Ingeborg Haakonsdatter og Ingeborg Eriksdatter samt til en stor Mængde Slægtninge og andre, deriblandt alle hans Svende, til geistlige Institutioner og Personer, sin Fæstemø Rannog og hendes Moder Fru Margrete etc. Hans tre Søstre Tove, Thorgun og Aase skulle dele det meste af hans Jordegods, hvoraf Aase faar hans Hovedgaard Skardeberg i Thjølling.

Kilde: Efter Vidisse af 8 Marts 1555 i danske Rigsarkiv (Danske Saml. No. 797. 3.- Norske Sager). - (Jfr. Dipl. Norv. IV No. 112, 138-40 og 285).

Nummer: 2. Dato: 4 Februar 1320. Sted: Tunsberghus.

ref: http://www.dokpro.uio.no/perl/middelalder/diplom_vise_tekst.prl?b=1...

--------------------------------------------------